Fjärten i vår faders stjärt
Jesus sitter på en fjärt
Gömmer den inom sin stjärt
Han tänker på den som sin vän
Han släpper den nog inte än
Fisen är så blöt och sur
för den vet inte vägen ur
Har lagrat doft från mun till tarm
Snart skapar den ett väldigt larm
Fjärtens ångest är så svår
dess öde vet blott fader vår
Om Jesus vill ha fjärten kvar
eller släppa den som en hel karl
Men slutligen ses Jesu blick
fyllas av en spjuvers trick
Nu ska hela skiten ut
och detta resolut!
Han hör den sippra ur hans flank
och sprider en gudomlig stank
Alla i hans närhet dör
För det är sånt som gudar gör